Jag tror jag dör.

Fiiifaan säger jag bara.
Vad är det för utbrott jag får egentligen?
& varför älskar alla att reta upp mig?

Mamma klampar in i rummet när JAG VILL VARA SJÄLV
för att byta till världens fulaste gardiner. Som tur
är så kan jag snart byta igen. Och under helgen får
jag låna Gustavs rum så jag slipper visa mitt.
Jag är faktiskt inte 4 år längre..

Bryter ihop.
Vet inte varför.
Hatar allt.
Killar.
Känslor.
VAD HAR NI GJORT MED MIG?!
V a r f ö r   k a n   ja g   i n t e   b l i  k ä r  l ä n g r e .
Kanske är lika bra det föresten.
Leva själv.
Resten av livet.
Inte känna krav på att man måste älska.
Man behöver inte känna krav på att leva bra så man blir älskad.

Det känns som jag dör snart.
Lever fortfarande,
men andas inte.
Depression.
Ooojo.
Det ska gudarna veta.

Kan inte Gustav komma hem snart.
Jag ska åka moped.
Få ut känslor.

Psst! Vin var gott.
0 kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


RSS 2.0