Det snurrar i huvdet av tankar,
jag vet inte vad jag ska göra längre.
Vart jag ska ta vägen,
vem jag ska vara.

Jag är så jävla dum.
förstör och förstör.
kan inte sluta.
För det gör så ont
det river och sliter sönder mig.
Det går inte att stoppa

Jag känner mig så jäkla ensam.
Men ändå så finns det miljoner människor runt mig.
Ensam.
Ensam.
Jag vill inte vara ensam.
Vill inte somna ensam.
Vakna ensam.
Jag vill krama någon.
Älska någon.
Bli älskad.

Förlåt.
Jag vet
att jag gör fel
om och om igen
Men jag är rädd för att det är jag
att jag aldrig kommer bli bättre

Det har hänt för mycket
för mycket människor har trampat på mig
och kastat bort mig.
Skadat mig.
Förstört mig.
Lämnat mig.
Spottat på mig.

så jag vill inte släppa dig
det är svårt
och det gör ont
alldeles för ont.

Du var min.
Jag var din.
Nu är jag ensam.
Inte du.

Jag vill ha ett slut på allt
men jag kan inte skada mig själv.
Inte längre
jag har lovat för många
jag gör det för eran skull
lever
så ni kan förstöra mig mer
för det är det ni gör
ni läker mig inte
ni plockar isär

Ibland känner jag inte hjärtat dunka
det är då jag tror
att det är över
känner glädjen
men hjärtat börjar slå igen
då var vi tillbaka
ruta ett
tillbaka på noll
allt är som vanligt

vaknar upp ensam, äter ensam,
lever ensam, somnar själv.

Dricker under helgerna,
träffar folk som ska likna dig.
Men dom är inte du dagen efter.
Dom är svin
puss knull hej.
sen är dom borta.

Jag utnyttjar mig själv,
säljer min kropp till djävulen.
Andas inte ren luft.
Andas knappt.
Men ändå lever jag.
Slutar äta.
Slutar sova
slutar med allt.
Lever i en bubbla
lever i funderingar

hur blir man glad när man är trasig?

[Texten skrev jag för ca. 2 år sedan.
Det är konstigt hur man förändras
om jag nu har förändrats
kanske jag inte har
kanske lver i samma liv
jag ser det bara inte
jag har för mycket folk runt mig
som visar vad jag betyder
men sen kommer vissa
som förstör]